Det doftar vår i luften och i rabatten surrar ett glatt bi runt bland tulpanerna. Vi befinner oss på innergården till paret Kristina och Atte Perttus hus i Karmi, men vi skulle lika gärna kunnat ha hamnat i vilken Astrid Lindgren-berättelse som helst. Eftermiddagssolen strilar in genom trädgrenarna och allt är sagolikt vackert.
Kristina fyller på våra glas med äppeljuice medan Atte tar fram en stor bok med gamla bilder och grundritningar på huset. Han visar mig sidorna med fotografier på hur byggnaden, som från början var en olivkvarn, såg ut innan den stora renoveringen genomfördes mellan åren 1979 och 1983. På bilderna ser man en ruinliknande byggnad där ogräs börjat växa genom det trasiga taket. Han berättar: ”Den grekiska terroristgruppen EOKA hade sitt huvudsäte i Karmi. De höll bland annat till i det här huset och efter kriget var byggnaden så gott som förstörd. Så en stor renovering var nödvändig.”
När Kristina och Atte tog över huset 2015 var det egentligen i så gott skick att de hade kunnat flytta in direkt, men de valde ändå att putsa upp det lite. ”Trävirket på altanen hade till exempel gjort sitt så det bytte vi ut. Och köket är helt nytt. Renoveringen tog sammanlagt fem veckor.”
Kristina tillägger att de varit noga med att behålla husets själ. ”Det är ett gammalt hus, då ska det vara äldre stil på möblerna också. Vi tog hjälp av en jätteduktig lokal snickare, han har tillverkat det stora träbordet i vardagsrummet och även renoverat stolarna som står omkring det.”
Kristina och Atte kommer från Borgå utanför Helsingfors i Finland. Paret besökte norra Cypern flera gånger innan de till slut fann sin drömbostad.
”Vi kom i kontakt med en svensk fastighetsmäklare på en utlandsboendemässa i Helsingfors. Vi åkte på en visningsresa till norra Cypern men allt vi fick se var nybyggda fastigheter. Vi ville ha något genuint i ett område där människor bor permanent, inte där semesterboende kommer och går. Dock föll vi för själva Cypern, dess lugn och vackra natur, och bestämde oss för att hyra ett hus i Bellapais medan vi letade på egen hand”, berättar Atte. När de till slut hittade huset i Karmi var det precis som de hade föreställt sig.
Var det bara på norra Cypern ni letade hus eller var ni också intresserade av andra medelhavsländer?
”Det var bara till norra Cypern vi ville”, svarar Kristina. ”Vi hade funderat på Turkiet tidigare men där blev vi inte lika vänligt bemötta som på norra Cypern. Vi var heller inte intresserade av länder som Spanien eller Portugal, där det redan bor så många skandinaver. Vi var över på södra Cypern och tittade men det kändes inte heller rätt. Norra Cypern är verkligen perfekt för oss.”
Vad är det ni tycker om med norra Cypern?
”Färgerna, solen, maten och såklart alla trevliga människor vi lärt känna sedan vi kom hit. Vi har en stor umgängeskrets här i Karmi. Här bor bland annat cyprioter, svenskar, finländare, norrmän, britter, kanadensare och skottar.”
Atte tillägger: ”Det är så lugnt och fridfullt här. Och det är säkert, vi behöver inte oroa oss för inbrott eller liknande.”
– Vad sysselsätter ni er med på dagarna?
”Jag tar det lugnt, läser och ägnar mig åt handarbeten”, svarar Kristina. ”Ibland åker jag till havet och simmar, Atte tycker om att vandra i bergen här ovanför byn, det finns många vandringsleder. Minst en gång om dagen besöker vi bycaféet Coffee Corner eller går till den lokala puben Crows Nest. De blir som naturliga mötesplatser där vi umgås med våra grannar.”
– Hur stor del av året planerar ni att vara på Cypern?
”Vi tänker vara här tre månader på våren och tre månader på hösten. Vi har tre barn med familjer hemma i Finland så vi vill även ha nära till dem. De besöker oss här på Cypern också, speciellt ett av våra barnbarn vill åka hit så ofta han bara kan, han älskar att bada i havet!”
Kristina tar med mig på en rundtur inne i huset. Vi kliver över två slöa huskatter som lapar sol vid entrén och stiger in i det nyrenoverade köket. Allt från bänkskivor till skåpsluckor är nytt, och tillsammans med den öppna spisen känns det riktigt ombonat och hemtrevligt.
Vi går vidare och passerar genom vardagsrummet med det nysnickrade bordet. En tung trädörr leder oss nedför en trappa till den stora salen. Det var här som man en gång i tiden pressade oliver. De vackert utformade valvbågarna är väl bevarade och slipade till sitt ursprungliga utseende i sten. Fönstren som vetter ut mot Karmis kyrka släpper in dagsljuset och får de vita väggarna att skina upp. Och längst in i rummet står den gamla olivpressen, intakt från sin tid.
”Vi känner inte riktgt till historien om olivpressen från innan 1974, men när vi tittar på köpebrevets siffror ser vi att den här delen av huset är byggd samma år som kyrkan. Gissningsvis var detta kyrkans egendom där man producerade olivolja. På den tiden fanns här två olivpressar och de drogs med hjälp av åsnor. Vi har fått höra att ett av våra gästrum tidigare var ett åsnestall!”
Kristina fortsätter att berätta: ”Förra sommaren var en gammal grekisk dam i 90-årsåldern på besök i Karmi. Hon hade bott i byn som barn men inte varit här sedan dess. Det var inte mycket hon kände igen från den tiden. Det var faktiskt inte förrän vi bjöd hem henne till vårt hus som minnena på riktigt kom tillbaka. När hon kom in i det här rummet med olivpressen så brast det för henne och hon blev helt gråtfärdig. Det var väldigt känslosamt. Tyvärr kunde vi inte förstå varandra så bra då hon bara talade grekiska, annars hade vi säkert fått reda på mer.”
I julas bjöd Kristina och Atte alla besökare som deltagit i kyrkans julfirande hem till sig på glögg och kakor. Över 70 personer kom! Det var en kväll då regnet öste ner och trots att kyrkan bara ligger några få meter från huset blev gästerna genomblöta. Som tur var kunde man elda i husets båda brasor och det blev en trevlig kväll där alla samlades i den stora salen med värmande glögg.
Innan det är dags att säga hejdå går vi upp på takterassen för att njuta av den praktfulla utsikten över kusten. Molnslöjor har letat sig ned från bergstopparna bakom oss och inte långt därifrån ser vi korsriddarborgen St. Hilarion Castle avteckna sig mot himlen. Jag känner mig glad för Kristina och Attes skull, här har de verkligen funnit sin bit av paradiset. Kristina håller med: ”Vi är mycket nöjda med vårt beslut att flytta till norra Cypern, vi kan verkligen rekommendera fler att göra det samma!”
