Jag anländer lite tidigare än bestämt. Det är en varm vårdag i Esentepe och fotbollsplanen ligger stilla och glänser i solskenet. En lätt bris drar genom tallskogen och bakom stadion ser man det klara Medelhavet breda ut sig. Vid hörnet av planen står en liten vit bil parkerad. Jag går fram till den. Esentepes klubbmärke hänger från backspegeln och jag möter en ung killes blick. Han kliver ur bilen och frågar om han kan hjälpa mig. ”Ja, jag skulle träffa ett svenskt fotbollslag”, provar jag lite försiktigt, som om jag inte riktigt tror på det själv. Det visar sig att Emrah, som han heter, själv är fotbollspelare och här för att ta emot det svenska laget. ”De är lite sena”, säger han med ett snett leende och vinkar med mig till klubbstugan där han bjuder på kaffe.
Några minuter senare rullar tre vita minibussar fram till stadion. Ur hoppar Thomas Hedling och sträcker fram handen ”Tjena, äntligen här”, säger han glatt. Thomas är en av lagets tränare och det är han som kontaktat magasinet om att det ska komma ett lag med tjejer från Gävle-klubben IK HUGE och träna på norra Cypern.
Vi går ner mot planen tillsammans, tjejerna har redan börjat värma upp, ivriga att komma ut i solskenet. Jag och Thomas slår oss ner i gräset intill planens vita kantlinje. ”Vi kommer ju precis från snö och kyla så det är en härlig omställning för dem”, säger Thomas, samtidigt som han berättar att några av dem redan har hunnit med att sola vid poolen i morse.
Laget består av 17 spelare, alla i 15-16-årsåldern. Med dem på träningsresen är också fyra tränare och sex föräldrar. Thomas har själv en dotter i laget. ”Det var på den vägen jag började träna laget. Två av tränarna skulle sluta och då blev det naturligt att vi föräldrar klev in”. Tidigare har han varit aktiv inom ishockey på elitnivå och var bland annat materialare för Brynäs när de tog SM-guld 1993.
”Det här blir en speciell resa för tjejerna, det är sista året som de spelar i laget, nästa år går de upp i damlaget, så det här är bland det sista stora de gör gemensamt. IK HUGE:s damlag är det bästa i distriktet och att vi gör en sådan här träningsresa är viktigt, inte minst för att motivera spelarna och visa att vi satsar på dem”.
Jag frågar varför de valde att åka till just norra Cypern på träningsresa. Thomas nickar bort mot en av föräldrarna. ”Jana och hans familj har en lägenhet här så det var han som tipsade oss om Cypern”.
Jana Avermo kommer fram och hälsar med ett fast handslag och slår sig ner på gräsmattan tillsammans med oss. Det är mycket tack vare hans brinnande engagemang resan kommit att bli av. ”Jag älskar norra Cypern och tycker att det är en perfekt plats för ett träningsläger”, säger han och berättar hur familjen hamnade här. ”Vi köpte en lägenhet i Bahçeli 2010 och är jättenöjda. Först hade vi funderat på Spanien men det var dyrt och vi skulle hamna mitt i gyttret. På norra Cypern kan man bo ostört precis vid havet, det föll vi för. Och sen är det halva priset på bostäder här om man jämför med andra Medelhavsländer”.
Idén att ta med dotterns fotbollslag till Cypern hade funnits där länge och för ett år sedan började planeringen inför resan. Jana berättar att det var viktigt att allt skulle fungera ordentligt. ”Cypern är ju inte som Sverige, här kan det vara lite mañana, mañana, så det var viktigt att allt var väl förberett”.
Jana har hjälpt till med mer än själva planeringen inför resan. Hans företag Sunda AB är tillsammans med Fartygsservice Gävle AB med och sponsrar laget och har på så sätt möjliggjort resan. Sedan har tjejerna också själva sålt Sunda:s tvätt- och rengöringsmedelsprodukter genom företagets organiserade föreningsförsäljning. Jana nämner att han i framtiden skulle tycka det vore roligt att hjälpa fler svenska ungdomslag att komma iväg på träningsresor till norra Cypern.
”Jag vill ge något tillbaka till ungdomsidrotten. Det är där i mitt intresse och min drivkraft ligger. Det är alltid de yngre som får jobba och tjäna ihop pengar, medan de äldre får hjälp av klubbarna. Men utan ungdomsverksamheten har vi ingen seniorverksamhet, därför är det viktigt att vi stöttar dem och uppmuntrar dem att fortsätta”.
Thomas håller med. ”Det är inte vanligt att ungdomslag får chansen att åka på en sådan här träningsresa, i vanliga fall är det elitlagen i de högsta ligorna som åker”. Han reser sig och ropar ut några instruktioner till spelarna som nu börjat träna passningsövningar. De springer fram och tillbaka i värmen, hojtar till när de vill ha bollen, och torkar svettiga pannor med handens baksida.
Efter ett tag är det dags för paus och vattenflaskorna töms fort. Benskydd, skor och klubbtröjor åker av och någon frågar mig hur jag kan ha på mig jeans när det är så varmt ute.
Jana berättar att tjejerna sett fram emot resan länge. ”Min dotter Cornelia har skickat bilder och berättat om norra Cypern, byggt upp de andras förväntningar. Sen blir det ju mer på riktigt ju närmare resan man kommer, pirret i magen från det att man står på Arlanda tills att man är framme.”
Jag frågar om de ska hitta på något mer medan de är här, eller om det bara är träning som gäller. ”Vi kommer ha en del fritid också, efter träningen imorgon åker vi in till Kyrenia där vi ska äta pizza på Manipeni. Sen får tjejerna gå runt och shoppa lite också. Någon av dagarna planerar vi att spela match mot ett lokalt fotbollslag”.
Laget har nu bildat en ring och står och duttar med bollen. Det är gris-leken som gäller och förloraren får krypa runt ringen på alla fyra och grymta. Efteråt är det straffläggning mot mål, och alla, även föräldrar är med i tävlingen. Tjejerna skrattar, kramas och peppar varandra. Att de har roligt ser man på långt håll, och det är inte bara mål som görs den här eftermiddagen, utan också minnen för livet.
Innan jag går passar jag på att ta en lagbild av tjejerna. De ställer vant upp sig och tittar in i kameran. Fotbollspelaren Emrah från Esentepe kommer också fram och tar en bild med sin telefon, det här är en minnesvärd händelse även för cyprioterna! Det är också Emrah som skickar ett meddelande till mig dagen efter; IK HUGE har spelat 3-3 mot ett lokalt pojklag i mixad ålder. Det var en spännande match med en rafflande avslutning och ett gäng glada tjejer som senare under kvällen kunde fira med familjepizza inne i Kyrenia.
