Simisola och George slår sig ner mittemot mig på andra sidan skrivbordet. Vi har fått låna ett av kontoren på European University of Lefke där de båda är internationella studenter. Intrycket jag får är att de båda verkar trivas bra här.
– Norra Cypern har ett bra rykte hos studenter världen över, säger Simisola. Kvalitén på universiteten är hög och många vill åka hit för att studera.
Simisola som är 28 år har studerat här sedan 2012. Hon hade påbörjat sina studier i hemlandet Nigeria, men hade svårt att trivas där. Hon och hennes familj hade hört gott om norra Cypern så mitt i utbildningen tog de det gemensamma beslutet att hon skulle fortsätta sin utbildning utomlands istället.
George är även han från Nigeria. Han kom hit samma år som Simisola, genom ett stipendium han fått.
– Norra Cypern är perfekt att studera i om man vill ha lugnet. Här i Lefke är det väldigt tyst och stilla, det händer inte så mycket och därför är det perfekt om man vill fokusera på studierna och få riktigt bra betyg. Det är därför man kommer hit. De studenter som bara är ute efter att ha roligt åker till andra ställen, säger han med ett leende.
Jag påpekar att båda två talar väldigt bra engelska. Simisola berättar att engelska är det andra officiella språket i Nigeria, vilket är mycket användbart när man är ute och reser i världen. Turkiska som är det officiella språket på norra Cypern har de dock inte lärt sig än. Bara några ord.
Simisola studerar internationella relationer och George public administration. De är mycket nöjda med skolans lärare och nämner speciellt att de vill ge beröm till den nya rektorn och administrationen för allt det bra jobb de gjort med universitetet det senaste året. Bland annat fungerar transporter till och från skolan mycket bättre nu än tidigare.
Lefke Universitet är ett internationellt universitet med studenter från många olika länder i världen. George är ansvarig för alla afrikanska studenter på skolan. Det är hans uppgift att se till att alla känner sig välkomna och omhändertagna när de kommer till universitetet. Dagen vi är där för intervjun ska han åka med en stor buss och hämta upp nyanlända studenter på flygplatsen.
Det finns flera olika studentföreningar på skolan och även ett stort studentcafé. På fritiden umgås de med vänner. Ibland åker de iväg till andra städer som Kyrenia och Famagusta. Att de inte har bil blir dock en begränsning. Simisola kramar skämtsamt om sina böcker hon håller i famnen och säger att hon tycker om att spendera tid med dem i biblioteket.
Jag frågar Simisola vad hon tycker om Cypern som land.
– Jag tycker verkligen om naturen här på Cypern. Det är en väldigt vacker miljö. Men på sommaren är det lite för varmt för mig, jag är van vid temperaturen i Nigeria, den är mer jämn året runt.
Simisola berättar att hon lärt sig mycket om livet de här åren som student på norra Cypern. Och hon har fått många nya vänner. Samtidigt ser hon mycket fram emot att få åka hem till Nigeria igen.
– I vår tar jag examen och då åker jag hem igen. Jag saknar min familj väldigt mycket.
I framtiden vill hon jobba på utrikesdepartementet i Nigeria. Hon kan också tänka sig att arbeta i andra länder runt om i världen.
När vi är klara med intervjun går vi ut för fotograferingen. På vägen ut passerar vi studentcaféet där både lärare och elever sitter tillsammans och fikar. Simisola och George hälsar glatt på dem. Vi tar några bilder innan busschauffören som parkerat bredvid oss ropar till George att det är dags att åka iväg till flygplatsen. Han vinkar till avsked och springer iväg.
Simisola ska även hon vidare och vi kramas hejdå innan hon försvinner bort mot grönområdet där hennes klasskamrater sitter och äter lunch i skuggan av de stora tallarna.
