Det är tidig vår och landskapet vi färdas genom skiftar i gröna nyanser. Vi passerar vida ängar och bergsbyar i obrutna rader innan vi till slut når vårt mål, citrusanläggningen Kalyoncu utanför Güzelyurt.
”Välkomna till västkusten”, säger Cemal Redif med ett oemotståndligt leende. Han sträcker fram en solbränd hand och hälsar innan han drar den genom sitt vita hår. ”Roligt att ni ville komma hit, kom med så ska jag visa er hur anläggningen ser ut”.
Han vinkar med oss in i den stora packningshallen. Cemal arbetar som citrusleverantör och säljer frukt till stora livsmedelkedjor runt om i världen. Han är ofta på resande fot, men berättar att han saknar Cypern när han inte är här.
Det är mitt i skördetid och i packningshallen råder full aktivitet. Doften av citrus slår emot oss som en söt vindpust när vi kliver innanför dörrarna. Cemal tar oss med runt i hallen och vi får se hur processen går till när frukterna väljs ut, rengörs, förpackas och emballeras för att slutligen lastas på de stora lastbilarna.
Kalyoncu är en av de största citrusanläggningarna i landet och under säsongen som sträcker sig mellan december och maj är sysselsättningen så hög att man måste ta in extra personal. När vi är där är det över 200 anställda på plats som står och sorterar frukt vid de långa banden. De ler glatt mot kameran när vi går förbi.
Det bördiga området Güzelyurt där fabriken ligger är norra Cyperns citrusdistrikt och här packas, enbart av den här fabriken, årligen 110.000.000 kg frukt. Bland apelsinsorterna är det främst Jaffa Shamuti och Valencia som växer här. Övriga citrusfrukter man plockar är lokala mandariner och vit grapefrukt. Citrusfrukterna exporteras till bland annat länder som Turkiet, Ukraina och Ryssland. Sverige och Norge har historiskt sett också alltid varit stora inköpare av citrusfrukter från Cypern.
Cemal ser ljust på framtiden. ”Europas konsumtion av citrusfrukter ökar och det får efterfrågan att gå uppåt”, säger han. ”Dessutom kommer Güzelyurts citrusproduktion att få en ordentlig skjuts när vattenförsörjningen från Turkiet kommer ingång, då räknar vi med att de 5000 hektar som Kalyoncu odlar på idag kommer att dubblas”.
Efter rundturen inne i packningshallen sätter vi oss i bilen och åker iväg till en av citrusodlingarna. Eftermiddagssolen sprider ett vackert glittrande ljus över mandarinträden. En skumpig väg leder oss långt in bland fälten. Det är något alldeles särskilt med att se de färgsprakande träden växa i långa rader. Att känna solens strålar i ansiktet samtidigt som man omges av den härliga citrusdoften.
På fältet plockas det för fullt. En stege försvinner upp bland trädkronorna och där uppifrån vinkar en ung kille glatt emot oss. En kvinna och en man sitter på huk och plockar frukten närmast marken. Alla plockare är utrustade med en liten kniv som skonsamt skär av frukten från sin kvist på ett sätt som inte är skadligt för trädet. Cemal tar ner en mandarin, skalar den och räcker över den till oss. Frukten är lika gyllene som solljuset själv och smakar sagolikt gott.
Det har blivit dags att fylla lastbilsflaket med dagens skörd och vi åker tillbaka till packningshallen. Cemal ger oss två stora påsar med apelsiner att ta med hem. På väg tillbaka har vi båda ett leende på läpparna. Kanske är det tack vare det vackra vädret, de trevliga människorna eller c-vitaminkicken efter alla citrusfrukter, men att känslan av lycka går att finna bland Cyperns apelsinträd är vi båda övertygande om.
